Majoritetsproblemet

Argumentet för en demokrati med majoritetsbeslut är att regeringen får möjlighet att genomföra hela sitt program utan att oppositionen kan hindra dem.

Vad som skulle vara bra med detta kan man verkligen fråga sig när man har sett regeringsskiften där strax över hälften av väljarna varit så missnöjda med den sittande regeringen att de röstat på oppositionen som ny regering – varpå samma sak upprepas vid nästa val, osv.

Hälften av landets väljare blir på detta sätt missnöjda under fyra år vilken regering som än lyckas få majoriteten av rösterna. Detta är ett grundrecept för splittring av ett lands befolkning och en polarisering av samhällsdebatten. Det kan helt undvikas genom medelvärdesbeslut.

Varje majoritetsbeslut som tas av en regering riskerar också att vara så extremt långt ifrån oppositionens motförslag och få så negativa följder att det i efterhand ångras av regeringen.

Ett exempel på detta är majoritetsbeslutet om flyktingmottagandet i Sverige kring 2015 som i efterhand ångrades av regeringen. De införde istället restriktioner motsvarande oppositionens förslag vid tiden för det ångrade beslutet.

Hade det ångrade beslutet tagits med medelvärdesbeslut istället för majoritetsbeslut skulle det inte ha behövt ändras utan tvärtom vara mycket väl anpassat till den verklighet som endast oppositionen förutsåg i detta fall.

Att låta alla medborgares röster påverka ett beslut skulle därför ge ett skydd mot extrema, olämpliga eller alltför ogenomtänkta beslut, förutom att det blir det mest rättvisa beslutet och motsvarar folkviljan i frågan.

I ett direktdemokratiskt val kan man dessutom dra nytta av det faktum att medelvärdet av en större grupps helt olika uppfattningar i en fråga vanligtvis hamnar närmare den faktiska sanningen än vad enskilda individer lyckas komma, hur väl insatta de än är i frågan.

Men ett medelvärdesval förutsätter att man inte bara kan rösta ja eller nej utan har alla de alternativ att välja på som motsvarar partiernas respektive linje i frågan. (I en direktdemokrati har man inte ens denna begränsning av antal alternativ.)

Om varje parti hade lanserat varsin siffra för flyktingmottagandet så skulle det demokratiska medelvärdet efter röstningen vara lätt att räkna ut. (Om något parti inte vill ha någon begränsning alls blir siffran helt enkelt den som motsvarar det totala antalet flyktingar som finns i världen vid den aktuella tiden.)

Denna typ av beräkningsbara alternativ kräver en verklighetsförankring och ett ansvarstagande som partierna inte behöver ha med nuvarande ja- och nej-alternativ i varje majoritetsbeslut.

Medelvärdesbeslut är inte bara det mest rättvisa beslutet utan även det mest stabila beslutet för ett samhälle, eftersom det inte pendlar mellan skiftande majoriteter i opinionen. Detta innebär att landets företag och institutioner kan planera mer långsiktigt när de vet att inga plötsliga samhällsförändringar kommer att ske på grund av ett regeringsskifte.

Hur medelvärdesbeslut i ett demokratiskt folkstyre kan utformas och införas beskriver och diskuterar jag fortlöpande på min politiska hemsida Demokratiskt Folkstyre – För en rättvis demokratisk politik!

(Du kan även provrösta på ett antal frågor till höger eller längre ner på denna hemsida för att se hur Medelvärdesbeslut skiljer sig från Majoritetsbeslut och Medianbeslut.)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *